I morgon börjar allvaret?

Nu är det till ända, ett exakt två månader långt sommarlov, och det är dags att infinna sig på jobbet i morgon bitti klockan 8.30. Bara det att någon förväntar sig att jag ska vara någonstans en viss tid känns lite trångt om halsen...Ändå ligger det lite förväntan i luften när man ses igen efter ett så långt uppehåll. Nya och gamla arbetskamrater. Ska faktiskt bli roligt. Men det är ju det här med bestämda tider som jag har så lätt att vänja mig av med...

Jag har satt igång händerna med lite olika projekt. En grov linvarp som legat i minst tio år i säkert förvar virkas till en hatt, inspirerad av lite (sol)hattar jag såg i Grekland. Tänker inte ta någon bild förrän det bli något sånär klart, har repat upp tre gånger för det blir inte som jag vill. Problemet är nog att jag inte har någon klar bild i huvudet och händerna bara stretar iväg med garn och virknål så det inte ser klokt ut.

När en ny termin startar får vi en lärarkalender och jag tycker att det är lite av en högtidsstund, alldeles ren och oanvänd, färdig att fylla med klotter och anteckningar. Har börjat brodera på ett omslag till den och det är vad jag ska ta med mig till jobbet i morgon, för att sysselsätta händerna med. Det brukar bli en del stillasittande och lyssnande de första dagarna och det fixar inte jag. Bild kommer när jag kommit en bit på väg...

Håller för övrigt på med en halsduk som är i farozonen, garnet har tagit slut hos leverantören och mina närmaste garnaffärer har slut. Passar på att efterlysa Vivaldi nummer 20, hallonröd kallas det. Någon som har ett nystan över?

Så till sist; tack syster Yster med familj, och mamma för besöket i helgen. Det var så kul att ses och det blir alldeles för långt mellan gångerna. Och tack för den fina skålen, och allt annat!