Idag var dagen då dottern flyttade hemifrån. Det känns som om hon precis lyckligt berättade att hon fått chans på en lägenhet och nu är hon där. Alldeles ensam...Vilken mesig mamma man kommer på sig själv med att vara.
Men jag kommer ju själv ihåg hur det var fast det är väldigt länge sedan. När föräldrarna och kompisar hjälpt till att bära in sakerna och allt är så där huller om buller staplat. Då vill man ju bara vara själv och gå och plocka i det som är ens eget. Men vad det är svårt att låta henne göra det då!
Nu är hon det i alla fall. Själv med alla sina saker. Och jag ska bara vänja mig. Så det så!
2 kommentarer:
Åh fy vad jobbigt. Och samtidigt så är man glad att de står på egna ben... Typisk mamma-logik... Kram till dej
Hej Eva! Hur är det med dig? Saknar dina blogginlägg. Men fårstår att du har mkt att göra när jag läst ditt inlägg lite längre ned... planering av elevensval låter roligt. Vad blir det för kul i år?
Kram Jenny
Skicka en kommentar