Det började med en provlapp, ett överblivet nystan Nepal låg närmast. Tramsigt att sticka prover, tänkte jag. Det kan ju bli ett pannband. Fast ett sånt kan man ju inte ha, då ser man ju inte klok ut? Eller? Jag provade och kände mig som en slags 50-tals Grace Kelly (kanske inte helt förstås). Det var faktiskt skönt! Värmer precis där jag fryser, öron och mitt på huvudet. Mitt tjocka jättehår trycker upp alla mössor jag försökt använda och det blir dessutom bara såå platt och fult. Nu kan jag vara varm och inte behöva störa mig hela tiden.
Det blev ett rött med mosstickning i kanten också, tyvärr i ett skitsyntetgarn. Jag gör nog fler i andra färger för det här känns ju helt genialiskt. Aldig mer en mössa!
Håret flyger inte omkring i ansiktet när det blåser heller.
1 kommentar:
Så mysig! En sån skulle man haft i vinter! Kram Sofie
Skicka en kommentar