En gång var jag riktigt bra på att brodera

Jag broderade jämt, alltid fritt broderi som klotter på ett block. Inte som min kompis Ann som kan få blommor och landskap att se levande ut, nästan mer levande än om de var fotografier. Nä, jag fastnar i former och färger. Det blev mest till krumelurer och eftersom jag inte kan sluta när jag kommit igång täckte det ofta hela tygstycken.

Jag broderade på allt. En gammal sockersäck jag köpt på loppis blev en klänning broderad med min fria tolkning av svartstick. En jutesäck blev en tamburbroderad soffkudde. Barnens tygblöjor, som jag inte tyckte dög till blöjor (länge leve Pampers!), blev även de fyllda med broderier. Sedan bara slutade jag.

Jag har bestämt mig för att sparka liv i lusten att brodera igen och idag passade bra. Inget väder att sola i och alla mina tygsaxar var på slipning. Alltså! För många år sedan, en vecka i en lastbil genom Europa sydde jag bottensömmar på slitna jeansben. Det får bli min inspiratiion för dagen!

Jag försöker bekanta mig med aluminiumnätet jag köpte för ett tag sedan men det är inte så lätt. Det sticks fast jag försöker vika in kanterna och hamra dem släta.

Jag får börja från början med lite övningsbitar.

Inte så inspirerande...

Nja, lite roligare. Men det märks att broderi är en färskvara, precis som träning. Det flyter liksom inte så lätt som det gjorde förut.

Nu börjar jag komma igång! Det börjar kännas kul igen! Fler provbitar på gång.